6 kap.
Plangenomförande

Genomförandebeskrivning

1 § Vid upprättandet av förslag till detaljplan skall i en särskild
handling (genomförandebeskrivning) redovisas de organisatoriska, tekniska,
ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat
och även i övrigt ändamålsenligt genomförande av planen.

Exploateringssamverkan

2 § Kommunen får besluta att exploateringssamverkan enligt lagen (1987:11)
om exploateringssamverkan får ske, om det med hänsyn till
bebyggelseutvecklingen är angeläget att i ett sammanhang ställa i ordning
mark för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för
bebyggelsen. Sådant beslut meddelas genom detaljplan eller
områdesbestämmelser.

I beslutet skall anges samverkansområdets huvudsakliga avgränsning samt
den tid inom vilken ett exploateringsbeslut enligt lagen om
exploateringssamverkan skall meddelas. Denna tid får bestämmas till högst
fem år från den dag då beslutet att anta planen eller områdesbestämmelserna
Vinner laga kraft eller från den dag dessförinnan då del av planen eller av
områdesbestämmerna får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket. Har något exploateringsbeslut inte meddelats inom den angivna
tiden, upphör planen eller områdesbestämmelserna att gälla såvitt avser
kommunens beslut om exploateringssamverkan.

Fastighetsplan

3 § I fastighetsplan kan för områden som omfattas av detaljplan meddelas
bestämmelser om markens indelning i fastigheter och om servitut,
ledningsrätt och liknande särskilda rättigheter samt om
gemensamhetsanläggningar.

Fastighetsplan skall antas om

1. det behövs för genomförande av en ändamålsenlig indelning i fastigheter,

2. detaljplanens genomförande i andra fall underlättas genom en
fastighetsplan,

3. en fastighetsägare begär det och planen inte är uppenbart onödig.

4 § Fastighetsplanen skall omfatta ett lämpligt avgränsat område. Skälig
hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och
fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande.

Om planen skall reglera markens indelning i fastigheter eller om den
skall ge bestämmelser om servitut och liknande särskilda rättigheter,
tillämpas 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Om planen skall reglera inrättandet av en gemensamhetsanläggning,
tillämpas 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1149). Skall den ge
bestämmelser om ledningsrätt, tillämpas 6 § ledningsrättslagen (1973:1144).

5 § Fastighetsplanen får inte strida mot detaljplanen. Om syftet med
detaljplanen inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. I sådana
fall skall detaljplanen anses ha den utformning som framgår av
fastighetsplanen.

6 § I den mån det behövs med hänsyn till syftet med fastighetsplanen skall
i planen anges

1. områdets indelning i fastigheter,

2. vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som
skall bildas, ändras eller upphävas,

3. de anläggningar som skall utgöra gemensamhetsanläggningar,

4. de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningarna och de
utrymmen som skall tas i anspråk för anläggningarna.

7 § I fastighetsplanen får bestämmas att planen gäller endast under
förutsättning att beslutet att anta en viss detaljplan har vunnit laga
kraft eller får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra
stycket.

8 § Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med
bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa handlingar
eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmelser, om
planens innehåll ändå framgår tydligt. Lag (1989:1049).

9 § Till fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som
anges i 12 §. Om fastighetsplanen består av endast en handling, får
dock planbeskrivningen redovisas i den handlingen. Lag (1989:1049).

10 § Före utgången av detaljplanens genomförandetid får mot berörda
fastighetsägares bestridande fastighetsplanen ändras eller upphävas
endast om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor
allmän vikt, vilka inte kunnat förutses vid planläggningen.

Efter utgången av detaljplanens genomförandetid får fastighetsplanen
ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom
fastighetsplanen beaktas.

11 § Om detaljplanen ändras och detta medför att fastighetsplanen
strider mot detaljplanen, upphör fastighetsplanen att gälla i de delar
som den strider mot detaljplanen. Om detaljplanen helt eller delvis
upphävs, upphör fastighetsplanen att gälla i de delar som berörs.

12 § Bestämmelserna i 5 kap. 18--28 och 30 §§ skall tillämpas när
fastighetsplanen upprättas. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt
med detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och
kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget
sändas till dem.

I planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fastighetsplanen
hänför sig till och skälen till den utformning av fastighetsplanen som har
valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikelsen och
skälen till denna redovisas i beskrivningen. Lag (1989:1049).

13 § Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har
upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av
nämnden, av den som antar detaljplanen.

Kommunen skall på planhandlingarna anteckna datum då beslutet vunnit
laga kraft. Om ett förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket har
meddelats, skall även datum för förordnandet antecknas. Snarast
möjligt efter det att beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit
laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeskrivningen och
fastighetsförteckningen sändas till länsstyrelsen samt till
lantmäterimyndigheten och lantmäterimyndigheten, om
det inte är uppenbart obehövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor
från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast
underrättas om innehållet i handlingarna.

I de fall detaljplanen enligt 5 § skall anses ha den utformning som
framgår av fastighetsplanen skall kommunen ange avvikelsen på
detaljplanen samt sända ett exemplar av detaljplanen och de
handlingar som anges i andra stycket till länsstyrelsen respektive
underrätta länsstyrelsen om innehållet i dessa enligt tredje stycket.
Lag (1995:1415).

14 § Bestämmelserna i 3--9, 12 och 13 §§ tillämpas även när
fastighetsplanen ändras eller upphävs.

15 § Beslut att anta, ändra eller upphäva fastighetsplan gäller först
sedan beslutet har vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande
enligt 13 kap. 8 § andra stycket. Byggnadsnämnden får dock förordna att
ett sådant beslut som fattats efter tillämpning av reglerna om enkelt
planförfarande får genomföras trots att beslutet inte vunnit laga kraft,
om en ägare av en fastighet som omfattas av planen begär det och samtliga
som berörs av beslutet skriftligen godkänt det förslag som ligger till
grund för beslutet. Lag (1991:604).

16 § Av 8 kap. 11 § följer att bygglov inte får meddelas i strid mot
fastighetsplan i vidare mån än som sägs där.

Åtgärder som inte kräver bygglov och som avser byggnader, andra anläggningar,
tomter och allmänna platser skall utföras så att de inte strider mot en
fastighetsplan. Detta gäller dock inte sådana åtgärder som anges i 8 kap.
4 § första stycket 3--6.

Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra
författningar än denna lag inte meddelas i strid mot fastighetsplan.
Lag (1987:246).

Avstående av mark m.m.

17 § Kommunen får lösa mark som enligt en detaljplan skall användas för
allmänna platser för vilka kommunen är huvudman.

Annan mark som enligt planen skall användas för annat än enskilt bebyggande
får kommunen lösa, om markens användning för avsett ändamål inte ändå kan
anses säkerställd.

Besväras mark som kommunen får lösa enligt första eller andra stycket av
särskild rätt, får rättigheten lösas.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark i vissa fall finns
i 14 kap.

18 § Om kommunen inte skall vara huvudman för allmänna platser, är den som
äger obebyggd mark som enligt detaljplanen är avsedd för allmän plats,
skyldig att utan ersättning upplåta marken, om den behövs för att
kvartersmark som tillhörde honom när planen antogs skall kunna användas
för avsett ändamål.

19 § På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att mark, som för
områdets ändamålsenliga användning enligt upprättat förslag till detaljplan
behövs för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvudman eller för
allmänna byggnader, utan ersättning skall avstås till kommunen. På ansökan
av kommunen får länsstyrelsen också förordna att mark som skall användas för
allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara huvudman, utan
ersättning skall upplåtas till huvudmannen. Antagandet av detaljplanen skall
anstå till dess ansökningen har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

Förordnande får meddelas endast i den mån det kan anses skäligt med hänsyn
till den nytta markens ägare kan väntas få av planen och till övriga
omständigheter.

Den mark som förordnandet avser skall anges till läge och gränser. Marken
skall avträdas eller upplåtas när den behöver tas i anspråk för avsett
ändamål.

Skall detaljplanen ändras, får länsstyrelsen på ansökan av kommunen förordna
att mark, som har avståtts eller skall upplåtas, byts ut mot annan mark, om
det är lämpligt och kan ske utan olägenhet för ägaren.

20 § När fråga har väckts om tillämpning av 19 §, skall kommunen genast
anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.
Överlåtelse av mark, som sker efter det att sådan anmälan har inkommit,
inverkar inte på den bedömning som skall ske enligt 19 § andra stycket.

21 § Den som har avstått mark enligt 19 § skall frigöra marken från
inteckning och annan särskild rätt. Kan detta inte ske, är han skyldig att
ersätta skada som uppkommer för den som marken har avståtts till.

22 § I ett förordnande enligt 19 § får länsstyrelsen, i den mån det är
skäligt, på kommunens begäran föreskriva att markens ägare skall vara
skyldig att i den ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta anläggande
av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp.

23 § Bestämmelserna i 19--22 §§ om ägare gäller även exploateringssam-
fällighet enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

24 § Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen efter
genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av fastigheter som
tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en
fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter genomförandetidens
utgång även lösa mark, som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse
med detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så länge det finns ett
bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark som avses i första och andra styckena av särskild rätt, får
rättigheten lösas. Lag (1989:1049).

25 § Rätt att använda mark enligt 18 eller 19 § gäller framför annan rätt
till marken som uppkommit efter antagandet av detaljplanen.

Upplåtande av vissa allmänna platser m.m.

26 § Inom områden med detaljplan skall kommunen vara huvudman för allmänna
platser, om det inte finns särskilda skäl till annat. Att planen skall
utvisa om kommunen inte skall vara huvudman framgår av 5 kap. 4 §.

Kommunen skall efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planen
ställa i ordning gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är
huvudman så, att platserna kan användas för avsett ändamål. Före
genomförandetidens utgång skall platserna upplåtas till allmänt begagnande
inom områden som har bebyggts i enlighet med planen. Inom områden som efter
genomförandetidens utgång bebyggs i enlighet med planen skall allmänna
platser upplåtas till allmänt begagnande efter hand som bebyggelsen
färdigställs.

27 § När gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är huvudman
upplåts till allmänt begagnande, skall de till bredd, höjdläge och
utformning i övrigt stämma överens med detaljplanen. De skall vara utförda
på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. Mindre avvikelser
från planen får göras, om syftet med planen inte motverkas.

28 § Om någon vill bebygga en fastighet innan den gata till vilken
fastigheten har utgång blivit iordningställd och avloppsledning anlagts,
skall han anordna utfartsväg och avloppsanordning från fastigheten.
Kommunen är skyldig att låta honom utan ersättning använda för ändamålet
avsedd mark som kommunen äger.

29 § Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall vad som
föreskrivs om kommunens ansvar för gator i 26 § andra stycket och 27 § i
stället gälla staten.

Kostnader, som föranleds av att gatan enligt planen byggs till större bredd
eller med dyrbarare utförande i övrigt än som behövs med hänsyn till
trafiken, skall dock betalas av kommunen, om inte regeringen bestämmer annat.

30 § Kommunen skall svara för underhållet av gator och sådana andra allmänna
platser som kommunen är huvudman för. Denna underhållsskyldighet består även
om detaljplanen för området upphävs.

Är staten väghållare inom område med detaljplan, skall, med den begränsning
som anges i 29 § andra stycket, staten svara för underhållet av allmän väg i
enlighet med föreskrifterna i väglagen (1971:948).

Om underhåll av vägar och andra allmänna platser med enskilda väghållare
finns bestämmelser i lagen (1939:608) om enskilda vägar och anläggningslagen
(1973:1149).

Gatukostnader m.m.

31 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbättra gator
och andra allmänna platser, får kommunen besluta att kostnader för sådana
åtgärder som är avsedda att tillgodose ett visst områdes behov av allmänna
platser och av anordningar som normalt hör till allmänna platser skall
betalas av ägarna till fastigheterna inom området.

Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis
grund.

Kommunen beslutar om avgränsningen av det område inom vilket fördelning
skall ske, om de kostnader som skall fördelas samt om grunderna för
fördelningen.

32 § Om kommunen i egenskap av huvudman skall anlägga eller förbättra en
gata, får kommunen besluta att kostnaden för detta skall betalas av ägarna
till de fastigheter som är belägna vid gatan. Därvid får för varje fastighet
tas ut en ersättning som motsvarar hälften av den kostnad som belöper på
gatan framför fastigheten. Kostnaden för sådana anordningar som normalt
hör till en gata får tas ut med lika delar av fastighetsägarna. Kostnaden
för att anlägga gatukors får tas ut med lika delar av ägarna till
fastigheterna vid gatukorset.

Om kostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är densamma överallt,
får kommunen besluta att kostnaden skall fördelas mellan fastighetsägarna
efter någon annan skälig och rättvis grund än som anges i första stycket.

33 § Den ersättning som enligt 31 eller 32 § belöper på varje fastighet
skall jämkas, om de kostnader som skall ersättas är oskäligt höga eller om
de åtgärder som ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande
som överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den användning
som är tillåten för fastigheten.

34 § Till grund för bestämmande av ersättning enligt 31 eller 32 § får läggas
antingen de faktiska kostnaderna eller på tidigare erfarenhet stödda beräk-
ningar av vad det kostar att i motsvarande utförande anlägga eller förbättra
gator och andra allmänna platser.

35 § Skyldighet för en fastighetsägare att ersätta kommunen kostnaderna för
gator och andra allmänna platser inträder när den anläggning som ersättningen
avser kan för hans fastighet användas för avsett ändamål.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. På obetalt belopp
skall betalas ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från förfallodagen.

Om ersättningsbeloppet är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska
bärkraft eller andra omständigheter, får fastighetsägaren dock betala ersätt-
ningen genom avbetalningar, om godtagbar säkerhet ställs. Avbetalning skall
ske med minst en tiondel årligen. På obetalt belopp skall betalas ränta
enligt 5 § räntelagen på varje del av ersättningen som förfaller till
betalning i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske
till dess ifrågavarande del av ersättningen betalas eller ränta skall
betalas enligt andra stycket. Om betalningsvillkoren ändå blir alltför
betungande för fastighetsägaren, skall villkoren jämkas.

När skyldighet att betala ersättning har inträtt, är ny ägare bunden i samma
omfattning som tidigare ägare. Den nye ägaren svarar dock inte mot kommunen
för sådan ersättning som har förfallit till betalning före tillträdesdagen.

36 § Innan kommunen beslutar att kostnader för gator och andra allmänna
platser skall betalas av fastighetsägare enligt 31 eller 32 §, skall kommunen
låta utreda frågan och upprätta det förslag som utredningen föranleder.
Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av
förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som kan ha ett
väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under samrådet
bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt de
viktigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och
förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en
samrådsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 § skall ställas ut
under minst tre veckor efter det att kungörande om detta har skett på tid och
sätt som anges i 5 kap. 24 §. Underrättelse om utställningen av förslaget
skall dessutom i brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt berörs
av förslaget. Underrättelse behöver dock inte sändas till den som skriftligen
har godkänt förslaget. Under utställningstiden skall förslaget åtföljas av
samrådsredogörelsen. Efter utställningstidens utgång får kommunen besluta
i ärendet.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 §, skall de fastighetsägare
vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget, beredas tillfälle att
yttra sig över detta, innan beslut i ärendet fattas. Förslaget skall
åtföljas av samrådsredogörelsen. Lag (1989:1049).

37 § Mark framför fastigheter som är belägna vid torg, parker eller andra
sådana allmänna platser, skall anses som gata till en bredd som motsvarar
fem fjärdedelar av den enligt detaljplanen tillåtna högsta byggnadshöjden
som gällde för fastigheten när gatan uppläts till allmänt begagnande.

38 § Vad som föreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall tillämpas även
på mark som är samfälld för flera fastigheter. Med fastighetsägare avses
därvid ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten. Är
samfälligheten inte avsedd för bebyggelse, skall den anses bebyggd när den
väsentligen tagits i anspråk för angivet ändamål. Den högsta tillåtna
byggnadshöjden antas därvid vara medeltalet av vad som gäller för de
fastigheter som har del i samfälligheten.

Bestämmande av ersättning

39 § Vid bestämmande av ersättning i fall som avses i 17 eller 24 § skall
4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas. Vad som sägs i 4 kap. 3 §
nämnda lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under
tiden från dagen tio år före den då talan om inlösen väcktes.